|
Abortfrågan och människosynen Anders
Bylander: Abortfrågan påverkar oss alla. Först och främst gäller det människovärdet. Har även det värnlösa livet ett värde? Vidare kan vi konstatera att det i dagens Sverige saknas en miljon unga och medelålders människor. Så många är det som hindrats från att bli födda sedan den fria aborten infördes. Befolkningspyramiden har kommit ur balans, vilket bland annat medför svårigheter för framtida pensionsåtaganden. Problemen är likartade i hela Europa. Om det funnits fri abort på våra förfäders tid hade de flesta av oss förmodligen inte existerat idag. Var och en som sysslat med släktforskning har troligen funnit förfäder/-mödrar som inte var planerade och välkomna när de föddes. Vart fjärde havandeskap slutar med abort. Det innebär att åtskilliga kvinnor som beslutat avbryta sin graviditet finns i vår närhet. Många av dem försöker med större elelr mindre framgång trycka ner sina känslor, men gjort är gjort. Det aborterade barnet kan man aldrig få tillbaka. Debattörer och mediepersonligheter hävdar att abort är en mänsklig rättighet (dock inte för fostret), medan den som ifrågasätter nuvarande abortpraxis stämplas som extremist. Förnekelsen av detta tysta folkmord kan dock inte pågå hur länge som helst. Vi kan i framtiden förvänta oss en allmän samvetskris med åtföljande ånger och ruelse. Abortfrågan kommer att påverka oss alla. Anders Bylander, tidigare lärare och skolbyråkrat i Jönköping, är stark motståndare till abortlagen. Han försöker på olika sätt väcka opinion genom att sprida upplysning om vår nuvarande abortlag och dess människosyn. Den utredning han nu gett ut behandlar abortfrågan ur idéhistoriskt perspektiv och bygger på en D-uppsats han lagt fram vid Lunds universitet. I förordet skriver professor Svante Nordin: »Jag finner det också fascinerande och idéhistoriskt intressant att med hjälp av Bylanders text följa den svenska debatten kring abortfrågan genom decennierna. Hur uppstod nu rådande dogmatik? Hur gick debatten? Vilka var argumenten? Var står vi idag?» Att diskutera problematiken kring aborterna har varit näst intill tabubelagt. Därför är det välbehövligt att Bylander lyfter fram sådant som annars inte blivit uppmärksammat. Hur många vet t.ex. att Sveriges läkarförbund år 1951 antog den internationella läkarfederationens etiska regelverk med bl.a. följande mening: »Jag skall bibehålla den yttersta respekt för mänskligt liv från tiden för konceptionen». 1968 ändrade man emellertid lydelsen till denna: » --- skall besinna vikten av att skydda och bevara människoliv». Vid världsläkarkongressen i Oslo 1970 antogs ett uttalande där det fastslogs att läkarens främsta plikt är att upprätthålla »den yttersta respekt för mänskligt liv alltifrån tiden för konceptionen». Det väckte uppseende att de svenska delegaterna då lade ner sina röster. Vidare får man veta att Sverige är det enda landet i Europa som medger abort utan prövning ända fram till den 18:e graviditetsveckan. Vårt land har dessutom den högsta abortfrekvensen per tusen invånare i hela EU! Bakgrunden till den på många sätt extrema mentaliteten i Sverige finner Bylander i inflytandet från Axel Hägerströms värdenihilistiska rättsfilosofi. I ett föredrag av Hägerström kan man bl. a. hitta denna passus: »… staten själv är absolut även i det avseendet, att den själv i motsats till individerna, som stå under des makt, är obunden av plikt. Den är absolut – både sinnligt och i avseende på de moraliska banden.» Även en ideolog som Adolf Hitler förlitade sig på den positivistiska rättsuppfattningen när han stiftade lagar för eutanasi, utrensningar och angiveri, men dessa godtogs inte i Nürnbergprocessen, som stödde sig på naturrätten i likhet med våra dagars internationella tribunaler och domstolar. När förslaget om en ny abortlag skickades ut på remiss 1972 ställde sig alla kristna grupperingar avvisande. I sitt remissvar hävdade då ärkebiskopen: »Kommitténs väg innebär, att man förnekar att livet som sådant har någon annan rätt än den som de nu levande och maktutövande människorna är villiga att ge det. Människans myndighet kan då hävdas på bekostnad av livet, även det mänskliga livet.» Det då nybildade partiet KDS, nuvarande Kristdemokraterna, ansåg att lagförslaget var »djupt inhumant och livsfientligt. --- Om utredningens synsätt blir samhällets, införes ett allmänt hot mot människoliv och människovärde, som kan utlösas inte bara mot det värnlösa fostret utan mot den värnlösa människan överhuvudtaget.» Den politiska majoriteten tog dock inte några avgörande intryck av protesterna utan röstade genom lagen i maj 1974. Lagändringen medförde att antalet aborter ökade från omkring tiotusen till trettiotusen per år. Bylander lyfter fram det motsägelsefulla förhållandet att ofödda barn alltifrån befruktningen enligt ärvdabalken räknas som arvsberättigade. Även arbetsmiljölagen samt lagen om vård av missbrukare tar hänsyn till ofödda barn som delar moderns miljö. »Det faktum att abortlagen gäller och tillämpas ändå, betyder att varje kvinnas rätt att avsluta personers liv har överordnats andra hänsyn. Det är tillåtet i Sverige att döda lagliga arvingar på skattefinansierade sjukhus.» Att abortfrågan dock inte anses vara helt oproblematisk visade sig när regeringen tillsatte utredningen Den gravida kvinna och fostret – två individer (SOU 1989:51). I denna fastslås att ingen människa får behandlas som medel utan varje individ har ett människovärde och utgör ett mål i sig själv. Vidare menar utredningen att »en humanistisk människosyn» innebär att varje individ måste anses ha ett människovärde, vilket innefattar »livets okränkbarhet». Vad gäller fostret så framstår dock inte dess värde som oinskränkt »förrän det uppnått ett stadium då det börjar kunna uppfattas som en mänsklig person»! Bylander påpekar att denna glidning i framställningen »avser naturligtvis att skydda rådande abortlag». Idag står moderniteten mindre stark än 1974, menar Bylander. Det är inte självklart att en abortlag lika liberal som den gällande skulle bli antagen idag, även om vissa kyrkor tycks ha accepterat den. Bylander konstaterar att Svenska kyrkans politiska ledning och flera andra trossamfund tycks vara vunna för den samförståndspolitik som är så typisk för Sverige. Motioner i abortfrågan har avslagits »efter mer eller mindre samstämmiga utlåtanden av läronämnden. När motionärer kräver att Svenska kyrkan hos riksdagen skall begära en översyn av abortlagen säger kyrkomötet nej.» Anders Brogren
|